Dag 7 - Min bästa vän
Ja damn, vad jag har lyckats bäst på denna fronten alltså!
Träffade denna människa för ca 16 år sen. I början var jag riktigt nonchi och elak faktiskt. Ville inte umgås alls, och tyckte mest hon var efterhängsen och konstig, haha. Men efter att jag gett med mig ett par gånger, så började vi umgås & jag upptäckte att hon faktiskt var väldigt speciell. Och sen dess har vi liksom suttit ihop.
De flesta upplevelser jag har, har vi upplevt ihop. Vi har gått igenom svåra, jobbiga, panikartade, deprimerande, lyckliga, galna, sanslösa, vardagliga - ja, alla stunder ihop.
Vi har fruktansvärt olika personligheter, men kompletterar varandra läskigt bra.
Drömma samma drömmar, avsluta varandras meningar eller bara genom en blick förklara en känsla, är liksom vardagsmat nu. Vi behöver inte bråka, vi säger hur vi känner & reder ut det istället. Hon finns alltid där till 100%.
Hon är jag, och jag är hon, fast ändå varandras motsatser.
Känner man henne, känner man mig och vice versa.
Gaah! Vet inte ens hur jag med ord kan beskriva vad vi har. Jag skulle inte vara den jag är idag utan henne. Och inte hon den hon är, utan mig.
Är inte ens rädd för att förlora henne, för det vet jag aldrig kommer hända.
Älskar min Ericsson, alltiförallti-jättejämt-helatiden-tassitass & allt sånt!
<3
