som så många gånger förr
Kroppen sa ifrån igen. Matt, trött, orklös.
Det undermedvetna fick hålla tillbaks för länge, så det sa ifrån på skarpen. Som vanligt.
Men det går inte alltid att känna. Tänka. Fundera.
På Henne. På Honom.
Förnekelse är ett allt för välbekant ord. Förstår innebörden från båda sidor.
Men uppenbarelse är ännu okänt från den ena parten.
Imorgon ses nog saken från en annan sida. Det brukar det göra. Men idag är dagen före det. Och då vill man helst vara blind.
Kommentarer
Trackback
