Diagnos eller ej.. Det får inte accepteras!

Gaah, jag blir så arg! Eller mest ledsen. Samma jädra unge som tog stryptag på Isak i skolan för ett tag sen, har varit på honom idag igen. Fick samtal från skolsyster när jag var på jobbet. Då hade han tydligen blivit rejält sparkad över vänster-ögat, så det vart helt svullet, rött och skrapsårigt. Hon kunde inte bedöma om det var allvarligt skadat, men han grät och ville att jag skulle komma NU.
Jag har nog aldrig stressat så mycket på jobbet förut, och jag hade inte hunnit ladda på telen på möran så jag kunde inte köpa bussbiljett, utan mer eller mindre sprang från Färjestad till skolan på ca 20 min. (rekord för mig :P) 
Väl framme där, så hade det mesta ontet gått över, men vi gick och kollade det för säkerhets skull. Personalen på Glasögonmagasinet är världens bästa! De kikade på honom direkt och konstaterade att det inte var någon större skada, men att vi kunde räkna med en rejäl blåtira och svullnad.
 
Ja, jag väntar fortfarande på samtalet från föräldrarna... Det är rätt självklart att man ringer och kollar läget efter en sån händelse, men det gjorde dom inte efter stryp-incidenten heller, så varför förväntar jag mig att dom gör det nu egentligen. Det är i grunden dem jag ska va arg på och inte ungen.
Och Isak är så sjukt förlåtande. På hemvägen sa han att **** är en av hans bästa kompisar och alla kan göra fel ibland. Men när det börjar bli farligt och kan urarta såpass fort, så känns det nog bäst om han undviker den "kompisen" framöver.
Vet inte om jag överdriver allt, men det gör så sabla ont i hjärtat när minimys blir blåslagen över en bagatell, och han är alldeles för oförstående för att ens förstå allvaret eller hur långt det kunde ha gått..  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0